Min första tanke när jag vaknade och slog upp mina gröna igår morse var; jag har inga “måsten” idag, mer än att ta hand om min pälsfavorit. Yohooo!
Det händer inte så ofta att jag ligger och drar mig men igår gjorde jag faktiskt det. Jag var väldigt trött när jag gick och lade mig kvällen innan och kände mig nästan sjuk, men jag sov rätt så bra ändå och längre än vad jag brukar. Det hör ju inte till vanligheten att jag sover länge men kroppen tar väl ut den vila den behöver. Det är vad jag har hört i alla fall 
På tal om vila så är jag nu för tiden mycket bättre på att ge min kropp det den kräver, i jämförelse med vad jag har varit förut. Jag har fortfarande långt att gå enligt mannen i mitt liv som inte håller med helt ut, men jag har tagit till mig en hel del, tycker jag i alla fall.
Jag har också blivit bättre på att ta dagen som den kommer istället för att flänga runt som om håret brinner för att hinna med allt möjligt.
Förutom jobb, hund och man har jag inga behov eller självskapade krav på mig själv att hinna med tvätten, handla, städa, laga mat, sporta, umgås eller “parta” med en massa kända och okända människor. Heller inte att springa ut och införskaffa det senaste i teknologins värld. Jag känner inte något behov att att springa på spa-anläggningar eller flänga runt och jaga något som en hel del människor, speciellt kvinnor gör och som dom inte har något för, – nämligen den eviga ungdomen.
Evig ungdom finns inte på burk någonstans att finna, så den har inget coolt påhittat eller säljbart namn. Tiden kan du inte få stopp på eller vrida tillbaka, och man blir bara äldre för var sekund som visaren slår. Det finns inget botemedel eller serum som kan blockera tidens framfart. Och du hittar absolut inga mirakelmetoder någonstans för att stoppa livs/åldringsprocessen, hur gärna vi än vill. Det är den hårda men sanna verkligheten så VARFÖR i himmelens namn kastar man bort så mycket dyrbar tid på detta ouppnåliga projekt, och vägrar att inte inse att det aldrig kommer att gå?
Denna jakt på ungdom och ytligheter är ett sätt att springa ifrån sig själv tycker jag, men det är ju min åsikt.
Det sistnämda har jag personligen slutat med för länge sedan. Redan innan jag var trettio fyllda insåg jag att det faktiskt bara är att gilla läget och acceptera att vi blir äldre.
Man kan ju givetvis se till att man har något sånär sunda vanor och motionera i måttliga mängder, och även hänga med lite grand i modesvängen för att se så bra ut som möjligt under tiden som vi åldras. Alltså helt och slätt göra det bästa av det man har. Men ju mer man strävar efter att se ut som en tonåring när man nått 40-45-50sträcket är ju bara sjukt och ju mer patetisk framstår man. Detta är ju igen då min åsikt, och jag tvingar ingen att tycka som jag gör.
Nu undrar säkert alla som läser denna blogg varför jag skriver om detta, eller hur? Sanningen är den att jag har varit med om en hel del som fått mig att tänka till och omvärdera en massa saker i tillvaron. Jag har insett att vi slösar verkligen bort otroligt mycket tid på att komma så långt från verkligheten som vi bara kan och leva i ett plastsamhälle och låtsasparadis.
I grund och botten har jag alltid varit den jag är idag och har inte förändrats så mycket under alla år som gått. Något som min familj och gamla vänner från barndomen kan intyga.
Jag har alltid varit lite “djup” och sökande, dock inte alls religiös, men jag vill ändå tro på att “något” annat och mycket högre finns därute. Jag tror definitivt inte på att vi människor är ensamma här i universum. Tvärtom! Och vi har faktiskt ingenting att säga till om, – om nu ödet vill annorlunda.
Uttrycket “man lever bara en gång” är väl så sant och många “lever” också därefter, -men man kan ryckas bort när och hur tidigt som helst. There’s no mercy there folks! Livet tar ingen hänsyn till det du personligen vill hinna med. DET däremot, är något som jag tänker på allt oftare. Det betyder naturligtvis inte att jag har slutat att leva för att jag ändå kommer att dö en dag, absolut inte! Jag prioriterar annat och annorlunda nu helt enkelt, och sätter högre värde på de mindre sakerna.
Innebörden av att “leva livet” uppfattas ju dock av alla väldigt olika, men för mig är det att vakna ännu en morgon, att stiga ur sängen och titta ut genom fönstret och veta att jag får uppleva ännu en stilla och rofylld sådan. Sedan så spelar det egentligen ingen roll om solen skiner eller ej (trots att jag nu längtar efter lite värme). När jag sedan vänder mig om från fönstret och ser mitt ljuvliga pälsverk till hund som ligger där på den tjocka mattan och ser på mig med sina chokladbruna ögon, och bara väntar på att få springa nerför trappan till hallen för att gå ut på morgonpromenad, då ler hela jag inombords och halva dagen är för mig då redan gjord 
Jag har kommit fram till det faktum att jag har det väldigt bra som jag har det, och jag är tacksam för varje minut. Att kunna gå ut och fylla lungorna med klar och frisk luft närhelst jag vill, och omfamna och uppskatta det “lilla” i tillvaron är guld värt. Även alla maskrosor på min gräsmatta upplever jag som vackra i denna stund.
Jag bor på en underbar plats i vårt avlånga och ännu så länge vackra land, där jag möter naturens under varje dag eller bara betraktar den på håll, – något som för mig betyder enormt mycket och som får mig att känna mig levande.
Jag är barnsligt förtjust i alla vilda djur och kan stå och titta på dem i flera timmar när de gör vad djur gör. Det finns inget härligare i mina ögon. Hela världen blir sprakande och färggrann på bara några sekunder när jag står och ser hur bara en hare sitter och tuggar på ogräset i min trädgård, eller när rådjuren, älgarna eller räven går förbi. Hela jag fylls av lycka i dessa stunder.
Jag älskar att se gladan och alla de andra rovfåglarna sväva i vinden, eller att lyssna till småfåglarnas sång och kvitter hela dagen lång. Även kajan och kråkan blir riktigt snygga, – på nära håll
Ibland låter det som om jag har varenda fågel i hela Sverige här i träden utanför, och jag skrattar alltid när jag hör “tokiga” tofsvipan. Den låter som ett komiskt billarm över åkrarna och den flyger och dyker som om den vore “hög” på något.
Det spelar ingen roll att det förmodligen är samma fåglar och samma melodier varje morgon, för jag njuter detsamma av allt detta varje dag som om det vore första gången jag ser och hör det.
Jag tycker att jag är mycket lycklig lottad som får se och vara med om detta. Det sprider ett speciellt lugn inom och hos mig som jag inte vill byta bort mot någonting annat.
Jag har sedan barnsben fått lära mig att respektera allt vad naturen har att erbjuda och att uppskatta och älska allt det levande. Jag brukar tänka som så att om alla delade min uppfattning och mina åsikter så hade världen självklart sett väldigt annorlunda ut. Vad vacker den skulle vara då! Alla skulle respektera allt och varandra och veta sin plats. Överallt skulle det vara fred.
Jag vet egentligen inte varför men jag kommer att tänka på just Anita Hegerland som sjöng “Jag Ska Måla Hela Världen Lilla Mamma” 1970-71 när jag skriver det här.
Allt detta och mycket annat, förutom Anita Hegerland, är saker som jag tänker på när jag sitter i min bil till eller ifrån jobbet. Jag tänker på hur vackert livet borde vara för alla och egentligen är om man bara vill, och jag är så oerhört tacksam för allt som jag får ta del av . Var dag ÄR verkligen en gåva har jag insett. Och trots att man inte ska prata i telefon under tiden som man kör bil, ringer jag ofta till antingen min mor eller någon av mina bröder för att jag helt och enkelt bara vill höra deras röster.
Jag tänker oxå på hur jag i så många år prioriterat fel saker. Det är inte alls konstigt att man är eller har varit deprimerad och/eller lidit av alla möjliga åkommor i detta dagens samhälle, för man har ju totalt glömt av att leva och uppskatta det man har. Man har bara strävat efter en massa ting och tagit alltför mycket för givet.
Morgondagen är inte alls så självklar som de flesta tror eller vill att den ska vara. Livet är inte skyldig någon någonting. Jag tycker att var och en ska beakta det emellanåt. Jag gör det.
Idag är för mig en otrolig gåva. En gåva som tyvärr inte är en annan liten människa lika självklar. En liten människa som jag känner.
