Jag Kräks

Jag skulle kunna sitta här och skriva om allt som gör mig så fruktansvärt förbannad i denna dagens värld.
Jag skulle kunna sitta och prata om vad jag tycker om Moské-bygget på Manhattan, inte långt ifrån minnesplatsen Ground Zero, som ju i verkligheten inte alls ens är i närheten av den verkliga sanningen och som man ju märker om man engagerar sig i lite research.  I och för sig så kan man läsa om det på min FB-wall, där jag även har lagt in länkar till bl a WTC-attacken som jag tycker att alla ska titta på, och “The Daily News” med Jon Stewart.

Jag kan sitta här och spy galla om våra egna politikers hyckleri och sandlådebeteende för att vinna väljare till det stundande valet. Eller varför inte bara rätt och slätt gasta ur mig min vrede och vad jag tycker och tänker om hur korrupt, maktgalet och pengastyrande världen är, -inklusive vårt eget avlånga land.

Det som retar mig så till den grad att jag nästan sliter av mig håret är den godtyckliga politiken som förs och “what’s in it for me” attityden?

Jag kan ju oxå tala om varför jag tycker att EU är ett stort jävla skämt med deras korrupta “verksamhet” och politik. Ett enat Europa (???) Det måste ju vara det största skämtet som toppar alla listor.  Efter alla dessa år har fortfarande inget enande vuxit fram. Tvärtom! Det kommer heller aldrig att ske, och vem ska vi skylla det på?

Jag kommer alltid att undra om EU-valet var uppgjort redan innan, eller om majoriteten av svenska folket verkligen gick på den dunderblåsningen och trodde på alla de rosa och romantiska dimmor som våra kära politiker blåste in i ögonen på oss.  Hur som haver så verkar det ändå vara för sent, och som vanligt sitter bara svensken och surar, – och värst av allt tiger. Runt alla köksbord i hemmen eller korridorsnacket på jobben är det annat ljud i skällan dock, det har man ju hört en och tio gånger. Men som sagt; det hjälper ju inte.

Ibland så skulle jag bara vilja dra ur kontakten och barrikadera mig ifrån resten av världen och dess sinnessjuka attityd till mycket. Men det går ju inte.

Det som upprör mest nu dock, plus lite annat,  som jag ska dra upp här är den respektlösa, ofattbara och forfarande på tapeten sjuka lust att döda och tortera djur.  Och detta händer bl a i ett årtionde som 2010, i ett land som påstår sig ha det bästa och mest perfekta djurskydd och förståelse för allt levande som går omkring ute i vildmarken. Alltså detta vårat avlånga land. Jag säger bara; perfect my ass!

Låt oss prata om jägarkåren en stund med dess anhang. Varför blir inte den gängen tillräckligt ifrågasatta, polisanmälda och/eller ifråntagna sina licenser, eller förresten, varför inte bara kollektivstraffa förstörarna?
Det hade säkert inte dröjt speciellt länge förrän de verkliga skitstövlarna hade blivit uthängda om det blev tal om kollektivstraff. Jag vill ju inte tro att alla jägare är arroganta svin, eller rättare sagt, jag vet att så inte är fallet, men de som sitter och skryter och talar om hur dom tjuvjagar och lägger ut gift för att ta död på vargen, är de som ska betala dyrt. Vilket jävla sjukt jägarbeteende! De som vet och sitter på värdefull information ang en sådan aktivitet/verksamhet ska straffas lika hårt.

Att våra politiker sedan bara sväljer dessa utrotninglakejers dynga utan att ens ta reda på verkliga fakta om, som i detta fallet då handlar om vargen är mycket störande. Att inte lyfta ens ett finger eller höja ett ögonbryn är inte bara ytterligare bevis på ett nonchalant ointresse utan total inkompetens  och arrogans.  Dom har INGEN som helst kunskap eller förståelse för moder natur med alla dess invånare, ännu mer skrämmande dock, dom har noll intresse av att bevara denna.

Alla de lågintelligenta varelser som låter sig övertalas och hjärntvättas av detta jägarpack och mördare borde ju straffas för att dom yttrar sig. När man inte ens bryr sig om att ta reda på “den andra versionen av en story” för att SEDAN skapa sig en uppfattning och en åsikt, så ska man bara hålla käften. Man borde kunna kräva skadestånd för att man tvingas lyssna på deras patetiska argument.

Här låter sig alltså även våra, vad vi vill tro och hoppas på, högintelligenta makthavare genomgå hjärntvätt av en minoritet inom en hobbyverksamhet som jägarkåren, som inget annat gör än springer omkring därute i vildmarken och leker hövdingar med dragna vapen (inte alla) och kräver att man ska skjuta av varenda varg för att den är ett skadedjur. ETT SKADEDJUR?
Är dom friska? Finns det ett större och grymmare skadedjur än människan själv frågar jag då? Och VEM har från början givit oss/dem rätten att invadera och göra skada överallt?
Just bara för att vi ser oss själva som övermän och den intelligentaste av varelser, har vi då rätt att tortera att ta livet av andra och annat, enligt människan, något som då är mindre intelligent? Om det är så vi ska tolka vår “självutnämda överhet” så varför inte göra följande:

Vi kan ju börja med att bestämma vem som har rätt att leva vidare utav skadedjuret människan och sedan de mindre intelligenta,  eller varför inte börja med alla som suger ut samhället, för dom har vi ju ingen användning för ändå, eller hur? De är i mina ögon sett skadedjur.
Sedan kan vi fortsätta med alla handikappade och mindre lyckligt lottade hälsomässigt, som ju oxå då bara kostar samhället en massa pengar och inget tillför.

Vi kan sedan köra vidare med inavelsutrotning inom människosläktet när vi ändå är igång, för det finns ju en hel del sådant här i landet nu tydligen.  Något som man för övrigt försöker att föhindra inom djurraserna. Varför då inte bland människorasen undrar jag, för det är väl inte bättre med mänskliga missfoster? Enligt naturens lagar så ska den svaga dö. Så varför envisas vi då med att hålla alla sjuka vid liv? Och om vi nu anser att vi är så perfekta och sunda så ska väl de generna föras vidare och de svaga utrotas, eller? Dom tillför ju ändå ingenting och kan/ska heller inte fortplanta sig.
Om vi nu är så jävla duktiga, kloka och intelligenta, hur kan vi då låta världen se ut som den gör med all bedrövelse?

Vi får ju sedan inte glömma alla dementa och på annat sätt svaga och mindre friska äldre runtom på alla servicehus och äldreboende, som politikerna egentligen ändå bara vill ska kola-vippen, och det snarast. Att dom får sämre och sämre ekonomi och vård är väl kanske regeringens sätt att ta död på dem.
Vi ska heller inte tillåta handikappade barn överleva, speciellt inte de som är gravt handikappade och/eller skadade vid födseln, då det igen, bara kommer att kosta pengar. Det bästa vore ju då att dessa  avlivas på plats så att säga.

Och så har vi ju alla de invandrare som släpps in,  de som INTE HAR FÖR att tillföra samhället något annat än problem, kriminalitet och andra bekymmer. Ska vi radda upp dem och skjuta skallen av dessa oxå? För dessa människor är ju skadedjur om nåt!

Om vi nu ska börja diskutera utrotning, så börja först och främst då med människan säger jag. Hälften av jordens befolkning tillför inget gott ändå, så bort med skiten och ge moder jord en chance till återhämtning.

Att göra sig av med allt slödder är en bra början på ett perfekt samhälle, eller hur? Men se nej det går ju inte utropar någon då! Man kan väl inte ta död på MÄNNISKOR?!
VARFÖR INTE DÅ!!! Det kan man väl visst säger jag! Titta på USA. Dom har tagit död på flera hundra tusen, oskyldiga människor, runtom hela världen dessutom, med sina krig. Men då helt plötsligt är det ok att döda, eller hur? Men om man inte kan skylla det på krig är det ingen som vill ha det på sitt samvete och ansvar att ha tagit livet av en annan människa (förutom då kriminella band som inget samvete har, och vissa stater i USA som har avrättning som straff).

Inte ens pedofiler, barnmisshandlare, mördare eller våldtäcksmän blir straffade för sina hemskheter och omänskliga brott i detta landet! Utan det tycks synd om dem, dom får gå igenom några helt meningslösa terapistunder, och dom får den ena chancen efter den andra serverad för att någon blåögd och blödig jävel tror på att man kan omvända och “hela” dessa sjuka hjärnor, och göra dem till hederliga och friska medborgare som rättar sig in i samhället så småningom.  För det har han/hon sagt……   ELLER HUR!!!
Dom  totalt skiter i det! Fatta det någon gång vill man skrika! Dom bara fortsätter sina race inom den kriminella världen. Herregud! Dom styr ju sin kriminella verksamhet innanför fängelsets murar! Om dom nu skulle hamna där vill säga. Polisen och regeringen vet om det och tillåter det! Är det då ingen som fattar att detta är ett “släkte” helt fria från skrupler, empati och rosafärgade drömmar? Deras mål är pengar och makt, inget annat! Inte helt olikt våra politiker faktiskt, och de kommer ALDRIG att kunna “botas”. Så jag säger bort med skadedjuren!

Vi har vår varg. Ett otroligt vackert, intelligent och smidigt djur som tillhör naturen och vår underbara fauna. Ett djur som bara går omkring och gör vad vargar gör och är skapta för att göra för att överleva, och som INTE skadar någon människa. Så till vida man nu inte blir alltför närgången och kaxig vill säga, som människan ALLTID har en tendens att göra och bli överallt och som inte klarar av att lämna något ifred eller hålla avstånd. Men vargen däremot, den ska bara skjutas av för att den finns och för att någon skitstövel har bestämt sig för att den är ett skadedjur. Vad fan liknar det?

Man måste ha ett ganska så innehållslöst och patetiskt liv när man gör allt och inte skyr några medel alls för att få igång ett helt onödigt och urbarnsligt varghat. Stackars satar! Jag anser att dessa sk jägare med anhang kan/ska liknas en sektverksamhet, och sekter har alltid ansetts som vrickade och skadliga och måste bort, eller hur? Så igen, bort med dessa skadedjur!
Eftersom nu jag då personligen tycker att alla sådana släkten som ovannämnda har förbrukat sin rätt att leva, vem ska då radda upp dessa kräk för avrättning?

Om man nu har bestämt sig för att bara hata någon eller något, ta då först reda på fakta och hata sedan med ansvar istället för att ränna runt med en massa uttröttande påståenden och gamla sagor.

Vargfrågan här är ju egentligen ganska så “harmlös” med tanke på vad människor runtom i övriga världen är kapabla till när det gäller djur och djurhållning. Vad tigrar och björnar i Asien får utstå och gå igenom exempelvis är mer än bara barbariskt, det är totalt sinnesrubbat.
Valjakten som japanerna och norrmännen roar sig med, och som ju ÄR en brottslig verksamhet enligt internationell lag görs det heller inte tillräcklig mot. Hur svårt kan det vara för makten att åka ut på haven och bara arrestera dessa kräk på plats och “in action”? Man vill inte! Det är inte viktigt. För annars hade man gjort det. Igen, så bevisar inte det något annat än ett nonchalant ointresse av att skydda och bevara. Vidare så ligger det en jävla massa pengar och hägrar för alla inblandade och brottslingar.
Mitt sätt att se detta är att det inte bara är de som utför själva akten som är kriminella, utan så länge överheten inget gör för att stoppa vansinnet så är dom lika stora mördare och därmed också skyldiga till brott.

Sedan så har vi hundjakt och hur dessa flås levande i Öststaterna (jag kallar det fortfarande så) är lika sinnessjukt och ofattbart det. Och det bara fortgår för att någon subba ska få gå omkring i hundpäls.
En noshörning i Afrika är med all säkerhet inte heller särskilt glad över hur man sågar av hans nos och bara lämnas att dö. Elefantbetar är ju ganska så populärt oxå.
Sedan så har vi Bolivianerna som övar skytte på upphängda, till en början levande hundar.
Vi har kyckling/grisfarmarna och all övrig usel och helt oacceptabel boskaps/djur-hållning överallt i världen, INKLUSIVE här i perfekta sverige. Jag har inte ens lust att skriva mitt land med stort s som ni kanske märker.
Jägarkräken som “ridandes” på sina snöscootrar stressar ihjäl en björnhona uppe i norra Sverige ska bara skjutas och slängas till, låt oss säga vargarna.

Jag mår illa av människans sätt att behandla djur bara för att hon/han kan.

Vad tror människan att hon/han är? Jag tror att många har glömt, trots att vi blir påminda dagligen om vår sårbarhet genom naturkatastrofer etc, att vi inte är förmer än något annat liv på jorden. På ett sätt är det ju tur att det finns något förmer och kraftfullare därute än människans banala tro på sin egen övermäktighet.

Min första tanke när jag vaknade och slog upp mina gröna igår morse var; jag har inga “måsten” idag, mer än att ta hand om min pälsfavorit. Yohooo!

Det händer inte så ofta att jag ligger och drar mig men igår gjorde jag faktiskt det. Jag var väldigt trött när jag gick och lade mig kvällen innan och kände mig nästan sjuk, men jag sov rätt så bra ändå och längre än vad jag brukar. Det hör ju inte till vanligheten att jag sover länge men kroppen tar väl ut den vila den behöver. Det är vad jag har hört i alla fall

På tal om vila så är jag nu för tiden mycket bättre på att ge min kropp det den kräver, i jämförelse med vad jag har varit förut. Jag har fortfarande långt att gå enligt mannen i mitt liv som inte håller med helt ut, men jag har tagit till mig en hel del, tycker jag i alla fall.
Jag har också blivit bättre på att ta dagen som den kommer istället för att flänga runt som om håret brinner för att hinna med allt möjligt.

Förutom jobb, hund och man har jag inga behov eller självskapade krav på mig själv att hinna med tvätten, handla, städa, laga mat, sporta, umgås eller “parta” med en massa kända och okända människor. Heller inte att springa ut och införskaffa det senaste i teknologins värld. Jag känner inte något behov att att springa på spa-anläggningar eller flänga runt och jaga något som en hel del människor, speciellt kvinnor gör och som dom inte har något för, – nämligen den eviga ungdomen.

Evig ungdom finns inte på burk någonstans att finna, så den har inget coolt påhittat eller säljbart namn. Tiden kan du inte få stopp på eller vrida tillbaka, och man blir bara äldre för var sekund som visaren slår. Det finns inget botemedel eller serum som kan blockera tidens framfart. Och du hittar absolut inga mirakelmetoder någonstans för att stoppa livs/åldringsprocessen, hur gärna vi än vill. Det är den hårda men sanna verkligheten så VARFÖR i himmelens namn kastar man bort så mycket dyrbar tid på detta ouppnåliga projekt, och vägrar att inte inse att det aldrig kommer att gå?
Denna jakt på ungdom och ytligheter är ett sätt att springa ifrån sig själv tycker jag, men det är ju min åsikt.

Det sistnämda har jag personligen slutat med för länge sedan. Redan innan jag var trettio fyllda insåg jag att det faktiskt bara är att gilla läget och acceptera att vi blir äldre.
Man kan ju givetvis se till att man har något sånär sunda vanor och motionera i måttliga mängder, och även hänga med lite grand i modesvängen för att se så bra ut som möjligt under tiden som vi åldras. Alltså helt och slätt göra det bästa av det man har. Men ju mer man strävar efter att se ut som en tonåring när man nått 40-45-50sträcket är ju bara sjukt och ju mer patetisk framstår man. Detta är ju igen då min åsikt, och jag tvingar ingen att tycka som jag gör.

Nu undrar säkert alla som läser denna blogg varför jag skriver om detta, eller hur? Sanningen är den att jag har varit med om en hel del som fått mig att tänka till och omvärdera en massa saker i tillvaron. Jag har insett att vi slösar verkligen bort otroligt mycket tid på att komma så långt från verkligheten som vi bara kan och leva i ett plastsamhälle och låtsasparadis.

I grund och botten har jag alltid varit den jag är idag och har inte förändrats så mycket under alla år som gått. Något som min familj och gamla vänner från barndomen kan intyga.
Jag har alltid varit lite “djup” och sökande, dock inte alls religiös, men jag vill ändå tro på att “något” annat och mycket högre finns därute. Jag tror definitivt inte på att vi människor är ensamma här i universum. Tvärtom! Och vi har faktiskt ingenting att säga till om, – om nu ödet vill annorlunda.

Uttrycket “man lever bara en gång” är väl så sant och många “lever” också därefter, -men man kan ryckas bort när och hur tidigt som helst. There’s no mercy there folks! Livet tar ingen hänsyn till det du personligen vill hinna med. DET däremot, är något som jag tänker på allt oftare. Det betyder naturligtvis inte att jag har slutat att leva för att jag ändå kommer att dö en dag, absolut inte! Jag prioriterar annat och annorlunda nu helt enkelt, och sätter högre värde på de mindre sakerna.

Innebörden av att “leva livet” uppfattas ju dock av alla väldigt olika, men för mig är det att vakna ännu en morgon, att stiga ur sängen och titta ut genom fönstret och veta att jag får uppleva ännu en stilla och rofylld sådan. Sedan så spelar det egentligen ingen roll om solen skiner eller ej (trots att jag nu längtar efter lite värme). När jag sedan vänder mig om från fönstret och ser mitt ljuvliga pälsverk till hund som ligger där på den tjocka mattan och ser på mig med sina chokladbruna ögon, och bara väntar på att få springa nerför trappan till hallen för att gå ut på morgonpromenad, då ler hela jag inombords och halva dagen är för mig då redan gjord

Jag har kommit fram till det faktum att jag har det väldigt bra som jag har det, och jag är tacksam för varje minut. Att kunna gå ut och fylla lungorna med klar och frisk luft närhelst jag vill, och omfamna och uppskatta det “lilla” i tillvaron är guld värt. Även alla maskrosor på min gräsmatta upplever jag som vackra i denna stund.

Jag bor på en underbar plats i vårt avlånga och ännu så länge vackra land, där jag möter naturens under varje dag eller bara betraktar den på håll, – något som för mig betyder enormt mycket och som får mig att känna mig levande.
Jag är barnsligt förtjust i alla vilda djur och kan stå och titta på dem i flera timmar när de gör vad djur gör. Det finns inget härligare i mina ögon. Hela världen blir sprakande och färggrann på bara några sekunder när jag står och ser hur bara en hare sitter och tuggar på ogräset i min trädgård, eller när rådjuren, älgarna eller räven går förbi. Hela jag fylls av lycka i dessa stunder.

Jag älskar att se gladan och alla de andra rovfåglarna sväva i vinden, eller att lyssna till småfåglarnas sång och kvitter hela dagen lång. Även kajan och kråkan blir riktigt snygga, – på nära håll
Ibland låter det som om jag har varenda fågel i hela Sverige här i träden utanför, och jag skrattar alltid när jag hör “tokiga” tofsvipan. Den låter som ett komiskt billarm över åkrarna och den flyger och dyker som om den vore “hög” på något.
Det spelar ingen roll att det förmodligen är samma fåglar och samma melodier varje morgon, för jag njuter detsamma av allt detta varje dag som om det vore första gången jag ser och hör det.

Jag tycker att jag är mycket lycklig lottad som får se och vara med om detta. Det sprider ett speciellt lugn inom och hos mig som jag inte vill byta bort mot någonting annat.
Jag har sedan barnsben fått lära mig att respektera allt vad naturen har att erbjuda och att uppskatta och älska allt det levande. Jag brukar tänka som så att om alla delade min uppfattning och mina åsikter så hade världen självklart sett väldigt annorlunda ut. Vad vacker den skulle vara då! Alla skulle respektera allt och varandra och veta sin plats. Överallt skulle det vara fred.
Jag vet egentligen inte varför men jag kommer att tänka på just Anita Hegerland som sjöng “Jag Ska Måla Hela Världen Lilla Mamma” 1970-71 när jag skriver det här.

Allt detta och mycket annat, förutom Anita Hegerland, är saker som jag tänker på när jag sitter i min bil till eller ifrån jobbet. Jag tänker på hur vackert livet borde vara för alla och egentligen är om man bara vill, och jag är så oerhört tacksam för allt som jag får ta del av . Var dag ÄR verkligen en gåva har jag insett. Och trots att man inte ska prata i telefon under tiden som man kör bil, ringer jag ofta till antingen min mor eller någon av mina bröder för att jag helt och enkelt bara vill höra deras röster.

Jag tänker oxå på hur jag i så många år prioriterat fel saker. Det är inte alls konstigt att man är eller har varit deprimerad och/eller lidit av alla möjliga åkommor i detta dagens samhälle, för man har ju totalt glömt av att leva och uppskatta det man har. Man har bara strävat efter en massa ting och tagit alltför mycket för givet.

Morgondagen är inte alls så självklar som de flesta tror eller vill att den ska vara. Livet är inte skyldig någon någonting. Jag tycker att var och en ska beakta det emellanåt. Jag gör det.
Idag är för mig en otrolig gåva. En gåva som tyvärr inte är en annan liten människa lika självklar. En liten människa som jag känner.

Till skillnad från mitt tidigare inlägg då jag inte kunde nämna vad jag syftade på, så kommer här ett annat där jag däremot kan vädra allt vad jag orkar.

Det handlar om att söka jobb är i dagens Sverige, vilket inte är något svårt alls. Man har ju internet, och det finns hur mycket jobb som helst därute! Där annonserar alla från Arbetsförmedlingen till Manpower. Det är bara att sätta sig ned och surfa ut på webben och leta efter just din “grej”. Det finns nog inget bekvämare sätt att skicka iväg sitt CV på till de  olika arbetsplatserna som genom datorn och internet? Jag tror inte det i alla fall.

Man hittar en annons som tilltalar en, läser igenom en den, tycker till och svarar med CV och personlig beskrivning och klickar sedan på “skicka” eller “send”, beroende på vilket språk just din dator är inställd på. Fantastiskt enkelt och bra, eller hur? Du slipper dessutom att knalla ner till Arbetsförmedlingen och slösa bort “precious time”, för det är precis det du gör där och du får ändå ingen hjälp. Personligen så känner jag inte en endaste människa som har blivit hjälpt utav dem.

Allt är kanon med internet, det tror jag de allra flesta håller med om.  Sättet och möjligheterna att kommunicera på finns det inget som slår och så enkelt är det. Du sitter där i hemmets lugna vrå och sköter allt. Inget kan bli bättre. – Fel!

Om jag nu bara ska prata om mina egna erfarenheter så håller jag med om att internet och allt runtom det är kanon. Så långt håller jag fullständigt med. Dock inte när du söker jobb.  I de flesta annonser står det att dom vill att du ska söka tjänsten via email. Ok, lättare finns ju inte tänker man då. Det är nu som den första besvikelsen kommer.

Jag har nog skickat in ett 80-tal ansökningar till kommuner och privatföretag, och utav alla dessa så har kanske 4 stycken svarat.  4 STYCKEN!
När man inget hört på några dagar, eller rent av veckor så ringer man upp föremålet, som, om dom ens svarar säger till dig att du måste söka via email. Du talar om att du så gjort och skulle vilja tala med personen ifråga som söker personal, vilket oftast är den du talar med redan, som säger åt dig att skicka in ditt CV ytterligare en gång för det har nog “kommit bort”, och så skickar du ett nytt och samma sak upprepar sig. Det är ju urkasst?

Hur mycket värdefull tid rinner inte bara förbi under tiden som du väntar på att Någon ska höra av sig?
Jag undrar om de personer som sitter och behandlar jobbansökningar tror att jobbsök är ett välbetalt yrke eftersom det tar sån tid att svara, när och OM dom över huvudtaget  befattar sig med att svara vill säga? Dom tänker tydligen inte på att människan som avfyrat sin ansökan är i ett behov av inkomst och vill inget hellre än att få svar på om en intervju kan vara aktuell t ex. Man kan ju oxå meddela om platsen är tillsatt, eller hur? Men nej!
Att man dessutom kommit upp i en ålder som “nästan” 50 underlättar inte heller kan jag bara säga. Inte ens ett snyggt bifogat foto hjälper, för “siffran 50″ kan du inte retuschera.

Sedan när det gäller kraven dom ställer på arbetssökande så kan man undra om dom har “alla hemma” (???) Du måste vara mogen och service minded (ett favo-uttryck man gärna använder idag)  eller servicemedveten som det heter på svenska, sedan ska du ha flera års utbildning, lång arbetslivserfarenhet, – helst inom olika områden, inga barn, egen bil, du ska vara stresstålig och så “flexibel” att du klarar av och vill tänja ut-och-in på dig själv och jobba när ingen annan vill.
Du ska älska att ha många bollar i luften samtidigt, och älska ett högt tempo! Och förlåt! Jag höll på att glömma; du ska vara 20 år gammal (???)

Hur i helvete  går det ihop? Ponera nu att man skulle vara allt det där dom letar efter i sin sökning efter personal, så är det kört ändå, för den där “siffran 50″ går ändå emot dig. Även om chancen till de ovan nämnda kraven är betydligt mycket större att hitta hos en äldre sökande så har du inte en suck!  Förstår ni dilemmat?

Det finns ingen 20-åring i hela denna världen som kan ha all denna mogenhet, erfarenhet och arbetssätt som deras sk “kompetenta företag” kräver.
Jag undrar oxå varför man alltid ska kunna ha ett “gäng bollar i luften” samtidigt och “älska högt tempo”? Vadå högt tempo? Vad är det för fel med att arbeta i sund takt?
Och varför måste alltid “högt tempo” vara ett huvudkrav? Är det på något vis häftigt och “coolt” att springa omkring och stressa som om håret brinner?

Enligt min egen erfarenhet så finns det INGEN som mår bra eller klarar av att leverera till 100% under sådana arbetsförhållanden någon längre tid,  och utan att känna stressymptom. Att vilja ha “tusen bollar i luften” samtidigt som “flexibiliteten” vränger ut och in på dig i kombination med “högt tempo” är rena löjan! INGEN vill det och det ÄR inte coolt! Det är sjukt i min åsikt. Man lever bara en gång och under den tiden vill jag just det, leva och vara frisk. Ingen tackar dig för att du bränner ut dig själv, allra minst den som anställt dig.

Varför är det inte coolt att arbeta i normaltakt, så att man slipper vara programmerad att ränna med huvudet rakt in i tegelväggen så småningom? När du väl gjort det är det inte så mycket med högt tempo ändå längre, eller hur?

Vidare så uppriktigt hatar jag dessa äppelkäcka och “smöriga” chefer som sitter där och tror att dom är Guds gåva till den hårt sökande/arbetande och kämpande människan. Vad fan är det med folk nu för tiden. Till råga på allt så får man inte ens tillräckligt betalt om man nu försöker vara alla till lags och en  “super man/woman” .

Det finns INGEN som är vad företagen så gärna vill ha! Ingen mänsklig varelse i alla fall. Så lägg av alla ni företagare/arbetsplatser att behandla människor som om dom vore skit! Ta vara på och hjälp hellre en person att utvecklas i sund takt och forma henne/honom varsamt. Var sedan tacksam och framför allt, VISA tacksamhet för det hon/han gör.

Jag har hamnat i en ganska så obekväm sits faktiskt, där jag inte vet vad jag ska göra. Jag skulle kunna skriva om det just här på bloggen, eftersom det är det den är till för, och materiel det finns det gott om, det kan jag lova. Det är bara det att jag vet inte hur jag ska börja eller hur jag ska säga det.

Det borde vara så enkelt egentligen. Det är bara att ta ett djupt andetag, antingen genom näsan eller munnen och översätta tankarna till ord och låta det rinna ur mig. Sedan så spelar det ingen roll hur jag uttrycker mig, eller på vilket språk, för det jag vill säga kommer ändå att upplevas som mycket obekvämt.

Detta är en situation där jag inte bara kommer att utsätta mig själv för eventuella otrevligheter utan även andra.  Det är många inblandade och någon kommer att bli tvingad att ta ansvar och se till att förändringar sker. Denna Någon är säkert inte så glad över att få en massa extra-arbete, och absolut inte den typen av arbete.
Jag behöver egentligen inte bry mig om det eller de andra eftersom det är de som bär skulden.  Men trots det så kommer jag bara att vara den som ställer till det.

Det som inte gör saken bättre är att jag dessutom är ny i stan, vilket inte ger mig applåder i fallet.
Ibland skulle jag önska att saker och ting bara gick mig förbi men jag är ju inte den typen av människa. Istället tittar jag närmare och djupare in i saken, vilket förvärrar hela situationen naturligtvis. Jag ifrågasätter emellanåt på plats men får till svar något i stil med;  “inte nu” eller “nästa gång”.

Om jag väljer att tala kan det bli mitt fall. Eller rättare sagt, det kommer att bli mitt fall. Ingen kommer att vilja ha med mig att göra igen, det är en sak som är biff och som jag INTE vill vara med om! Samtidigt så bankar samvetet på dörren och moralen skär i mig och skriker åt mig att agera. Herregud! Vad ska jag ta mig till? Jag kan inte bara glida med och inget göra eller säga.

Att låtsas är inte riktigt min grej.  Jag måste hitta ett sätt att få ur mig det som bekymrar mig, och till rätt person. Men hur vet jag att det är rätt person som lyssnar och tar in informationen som jag delar med mig? Om detta tas på fel sätt, vilket det är stor risk att det gör, så är jag körd! Det kryper under skinnet på mig!

Jag skulle bara vilja ställa mig på torget och gasta och basunera ut vad det är som stör mig så till den grad. Jag vill skrika lungorna ur kroppen nästan men jag vet att jag bara kommer att stå där själv i massan. Ingen kommer att backa upp mig. Det har jag varit med om några gånger redan och trots att jag hade rätt, och just därför vet jag. Denna gången är det lite annorlunda dock. Det är mycket allvarligare.

Jag vet att många i tysthet håller med mig. Men som sagt, ingen kommer att stå där vid min sida om jag nu väljer att öppna mig. Då är jag ensam, och ensam är inte alltid stark.

Tänkte kanske att det skulle vara roligt för er att läsa något fint här på bloggen, och inte bara se min “galla” i texten när jag skäller på hela världen utanför.

Det finns faktiskt en hel del vackra saker i min värld, och som jag tar del av varje dag. En av dessa saker är t ex att bara stå och titta ut genom köksfönstret och se alla “mina” vackra fåglar i trädgården. Dom sitter där nu,  mätta och belåtna, som små dunbollar i alla möjliga färger i de ännu så lövfattiga träden. Det ser nästan ut som ett smyckat “julträd”. En och annan putsar sina fjädrar, andra visslar och tjattrar på och väntar säkert på att mer mat ska slängas ut
Ännu så länge finns här Talgoxe, Nötväcka, Blåmes, Stenknäck, Domherre, Grönfink och Hackspett. En och annan Glada eller Vråk  svävar förbi på eftermiddagen eller sitter i toppen på de väldigt höga träden och bara spanar.

Vi har oxå två ekorrar som vågar sig ner ifrån träden emellanåt och gärna äter upp fågelmaten. Eller ska vi säga att fåglarna delar gärna sin mat med dem, det låter lite mer romantiskt och mer som en liten saga. Och vem älskar inte att drömma sig bort i en saga ibland?

Sam är naturligtvis inomhus när de två korrarna är på marknivå, annars blir dom hundmat om han nu mot förmodan skulle få tag i en vill säga, och det vill jag ju absolut inte.
Grannens katt stryker oxå gärna omkring här på tomten när hon tror att “besten” är inomhus. Det var faktiskt väldigt nära vid ett tillfälle att hon “sprang” över till andra sidan och rakt in i katthimlen. Hon kom undan, – denna gången. Hoppas att hon har gott minne.

Det lilla rådjuret som har hållit sig borta i några dar har till min glädje hittat tillbaka till åkern här utanför. Jag undrade vart hon tog vägen och fasade för det värsta naturligvis. Nu kan jag ju inte med säkerhet säga att det verkligen är en och samma lilla Bambimamma förstås. Dom har ju inte precis namnskyltar på sig, och avståndet gör att dom ser mer eller mindre likadana ut i kroppen, form och färg och så deras små vita rumpor. Men det ett utav dem i alla fall.
Vissa kvällar står det mellan 3-10 djur därute. Och jag älskar att stå och se på dem

Alltså, det finns inget mysigare än att stå och titta på alla vackra djur en tidig morgon. Ja, en kväll oxå för den delen, med en kopp nybryggt kaffe i handen, som jag gör nära inpå varje dag. Jag skulle önska att alla människor, om än inte varje dag,  fick uppleva detta vackra och rofyllda naturens lilla under emellanåt. Jag tycker att jag är lycklig lottad som får ta del av detta bara genom att stiga ur sängen och titta ut. Ett perfekt sätt att börja dagen på, – och med ro.

(De länkar som finns markerade i texten är på engelska, med undantag av den storstilade).

Är det verkligen någon där ute som tror på all denna skiten att Satan skulle var den som bär skuld till allt elände och barbariska handlingar som prästerna begår inom kyrkan.  Sedan ska det bara slätas över med en handpåläggning och frälsning? Jag tror knappast det. Det är inget annat än en mycket “passande” ursäkt att dra till och köra upp i näsan på oss varje gång svinen (prästerna) blir avslöjade och måste be om ursäkt. Ja, just det, be om ursäkt, och sedan ska allt vara ur världen. Hur jävla arrogant är inte det? Precis som om det skulle räcka och vara en tröst för alla dessa pojkar och unga män som blivit våldtagna och skändade inom dessa väggar. I alla andras bok, inklusive i min, är denna “Satans Frestelse” en lättförklarlig kemisk reaktion i hjärnan som uppstår vid viss stimulans, eller friare; ATT VARA KÅT! Era satans hycklare!

“Liam McGlynn, en pensionerad tjänsteman på Irland, tror inte att det är en tillfällighet att många som utnyttjar barn letar sig in i prästerskapet på Irland. Förekomsten av problemet, säger han, tyder på att det finns folk som är medvetna om att den bästa platsen att utnyttja barn på är just i skydd av kyrkan. Kan man finna bättre skydd än just där?

Han har förbannat rätt.  Du kan missbruka, utnyttja, straffa, stjäla och uppföra dig som den största skitstövel, så länge du gör det innanför “Guds väggar”. Och ja, du bör ju vara en djupt troende (som dom ju kallar sig) om du vill begå en synd, annars kommer inte Gud att lägga sin hand över dig och förlåta. Sedan spelar det ingen roll vad det är för brottslig handling du begår. Hur jävla beklämmande låter inte det? Varför tar inte Han, den store Gudfadern och lägger en skyddande hand och förbarmar sig över alla dessa stackars barn istället, och räddar dem från dessa kåta hycklande svin för omväxlings skull?

Hur många gånger har inte präster och deras kriminella handlingar nått rubriker? Allt från den grymma och motbjudande handling som att förgripa sig på barn/barnmisshandel till att begå bedrägerier mot äldre. Jag vill inte ens tänka på antalet akter som inte har rapporterats eller ännu värre, de akter som har rapporterats och klassats som “hemligstämplat”. Det gör ont i mig och jag ryser när jag tänker på dessa barns smärta och rop på hjälp, till en Gud som väljer att inte visa sig. Undrar om Han medvetet slår dövörat till för att slippa höra bönerna och gråten när utnyttjandet börjar, så att han slipper höra på lidandet från “sina egna barn”, som det så tryggt heter? “Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara”. ELLER HUR!
Han kanske t o m tycker om att “se på”.  Oj och förlåt mig! Det är det ju Satan som gör.

Det finns inget Gudalikt inom den Katolska kyrkan. Den har varit en grogrund för avvikande i århundraden och kommer att fortsätta tills väggarna rivs ner och svineriet kommer ut i ljuset. Hela hierarkin av den katolska kyrkan, inklusive påven, borde kastas ut nakna på torget, fråntas sina rättigheter och makt och aldrig kunna gömma sig eller ta skydd av kyrkan igen.
Dessa brott är inte begränsade till Vatikanen eller innanför de största katolska kyrkorna. Åh nej, svineriet når ut till de minsta kyrkor och församlingar, – i orter och stadsdelar nära dig.

Now, while the majority probably believe the contract should be given to an American firm, others don’t really care because almost everything you purchase these days is “Made in Foreignland.” In this case, an American company was awarded the no-bid contract and had to subcontract the manufacture of the crystal because there aren’t any domestic companies that meet the “no lead” requirements. In this case, Sweden’s pride in crystal goods, Orrefors was selected and will be hand manufacturing much of the custom stemware.

Remember, most of the electronic equipment you use everyday is made in Asia; so are most of your clothes. It doesn’t make any sense to raise your voice about stemware “Made in Sweden” when the majority of your belongings are imports. The thought is romantic, though far from  realistic to demand an American Embassy be equipped with 100% American made products. After all, many of America’s companies have been shipped over seas anyway.

I have a question: Are all US embassies around the world built with bricks and concrete made in the USA? How about the steel, electric cables and plumbing? You could take it further and demand that all soil an embassy is built on be shipped in from the USA also. It is already considered US soil anyway. Of course I’m being ridiculous but I’ll be getting to my point shortly.

Americans take pride in all things American. As it should be. But when you think about it do they really? What is more American than equality? Equality in education, health care, the right to work in a job you love, the right to own a home in a safe community. The list goes on.

The timing of this purchase couldn’t be worse. There are more than 30 million Americans out of work, more than 46 million without health insurance. Nearly 40 million people live below the poverty level or are considered “poor” and the statistics on education are so skewed, I don’t what to believe. It seems to me the American government has its head for priorities up its proverbial ass and this $5 million contract is just a small drop in the bucket of excessive spending and waste.

I think the discussion here should be WHAT that $5 million dollars should be spent on, not WHERE.

Religion is a place to hide from reality. That is my opinion. And in many cases it’s used as an escape by priests, clergy, bishops or “people of faith” who have fucked up.  And there’s a big sign over that emergency exit; ‘Blame it on SATAN, The Great Tempter!’

Is there really anybody out there who truly believes in this crap? That Satan is the cause of these barbaric acts of cruelty and that it can be absolved with a simple Hail Mary?  I honestly doubt it. It’s nothing but a convenient excuse to shove up our nose every time they get caught and have to apologize. Yeah, that’s right, an apology and all is right with the world! How fucking arrogant is that? And I’m sure that’s a consolation to all of those molested young boys and men out there too. NOT! In everybody else’s book, “Satan’s temptation” is referred to as a chemical reaction in the brain. Or more precisely, BEING HORNY you evil God forgotten hypocrites!

‘Liam McGlynn, a retired public official, thinks that it was no accident that so many child abusers found their way into the priesthood in Ireland. The prevalence of the problem, he says, suggests that there were “people who were aware that the best place to abuse children was under the cover of the church. What better cover could you hope for?”‘

And he is damned right, obviously. You can abuse, punish, steal and behave like the biggest asshole, as long as its done “within the walls” of God’s house.  And yes, you should be a profound believer if you want to commit a sin, otherwise God will not lay his hand and absolve.  It’s really sickening! Why doesn’t He lay a protective hand on the children and save them from the beasts for a change?

How many times have priests and their criminal actions reached the headlines? Everything from the cruel and distasteful act of child abuse, to committing fraud on the elderly. I don’t even want to think the about the number of acts that have not been reported or worse yet, the acts that have been reported and covered up as “classified.” Shivers run down my spine when I think of the untold cries for help and relief that never come. And of course this is not confined to the Vatican or within the walls of the largest Catholic churches. Oh, No. This slime reaches the smallest churches and congregations in neighborhoods near you.

I wonder if the Mighty Lord turns a deaf ear the minute the abuse begins so that He can ignore the cries for help and mercy. The pain and suffering from “his own children.” One could begin to think God likes to watch. Oh, sorry. That’s Satan! There is nothing “God” like about the Catholic church. It has been a breeding ground for deviants for centuries and will continue until the walls are torn down and the slime is exposed to the light of reality. The entire hierarchy of the Catholic church, including the Pope, should be cast out, stripped of their robes and power, never to feel the protection of the church again.

Bar ett riktigt svin, alltså igen då en politiker och ordförande, låter något sådant här fortgå utan vidare  så länge han tjänar pengar på det.  Hur kan man som människa medvetet låta en annan medmänniska, som då dessutom inte är “frisk”,  att leva under sådana här omständigheter?  Vad är det för fel på alla beslutstagare och de som bär ansvaret för denna misär, och hur fan har dom fått sin position och “stolen” dom planterat sina breda ändor i till att börja med?

Socialnämnden består väl för övrigt och övervägande av kvinnor förresten, som själva hävdar vara den mest förstående, varma och mest empatiska och kärleksfulla arten av alla arter?  Som dessutom jämt och ständigt gärna gastar om hur duktiga dom är i allt dom gör och tar sig för, och skryter om att dom kan hålla “flera bollar i luften” samtidigt osv.  Skitsnack säger jag då! Min fråga nu är;  var finns alla dessa duktiga kvinnor och alla dessa egenskaper att finna när de behövs?

Vad jag efterlyser här är kompetensen, viljan, styrka och engagemang från alla dessa sk “duktiga” att sköta sina jävla arbeten istället för att sitta och klappa sig själva på axeln och kyssa överordnade i ändan! Hur fan är man funtad undrar jag, om man kan sitta och titta på det som händer där ute utan att reagera och/eller ifrågasätta?

Ingen har curage nog att steppa fram och säga; “Detta ligger på mitt bord och jag har misslyckats i mina antaganden”. Nej då, utan fanskapet/n kliver fram och säger att “några fel anses inte ha begåtts!  Detta är ju helt otroligt!

Det här med att en politiker ska föregå med gott exempel är ju bara skär förbannad saga och rena rama gojan.  Jag tror inte det finns en enda politiker/chef/ordförande,  med andra ord högt uppsatt,  som  inte har en psykopatens störningar. Det spelar ju inte längre någon roll på vilken nivå  eller inom vilken sektor/myndighet vi pratar om.

Tyvärr så ser man “vågorna på vattnet” alltför tydligt i resten av samhället.  Det färgar av sig från hög nivå, ända ner till kreti och pleti, och i slutändan är det över huvudtaget ingen som bryr sig eller tar ansvar för någonting, utan bara roffar åt sig utan att ens blinka.  Samhället faller samman som ett korthus när ingen agerar. Skillnaden är dock oerhört påtaglig, för om nu JAG skulle missköta mig på mitt jobb, eller någon annastans för den delen, då jävlar har jag inget kvar, det är en sak som är biff! Är det inte konstigt?  Men om någon högt uppsatt missköter sig minsann, då har han/hon fallskärmar som håller dem “svävande” och bonusar som skulle kunna försörja halva jordklotet.

Stefan Möller klarar sig säkert undan. Det har jag inget som helst tvivel om, och det tillsammans med alla andra som detta ärendet berör.

Visst är det äcklande?

Är det någon som är förvånad? Tror inte det i alla fall.

Jag har många gånger undrat hur jag ska bära mig åt för att slippa dessa böter, när man en eller två gånger har dragit en sådan på sig. Nu har vi svaret;  man måste vara “Sessa“.